Luminos

Jag har kommit fram till att jag vill göra min blogg mer personlig, hittils känns den inte särskilt mig. Jag skulle nog kunna säga att jag tidigare har använt den mer för att anteckna minnen och planera saker jag vill göra. Nu känner jag att jag vill börja ge er en insikt i mitt liv, mina tankar och en insikt i mitt känsloliv.

Jag vill börja med att prata om kärlek som är det som har räddat mig när jag varit som mest deprimerad och i mina mörkaste stunder då jag bara har kännt för att ta mitt liv. Nu menar den kärlek som jag får från vänner och familj. En depression är inte bara något man skakar av sig, utan är något man måste jobba med varje dag. Man har bra dagar och dåliga dagar helt enkelt. Ibland lämnar man inte sängen på flera dagar och ibland är man hur glad som helst och springer runt, hög på energin som glädjen ger en. Men det behöver inte ta många minuter innan man känner hur tröttheten kommer igen...

När man går igenom en depression märker man verkligen vilka som är ens riktiga vänner, vilka som ställer upp för dig och älskar dig vad som än händer. Jag har två sådana vänner. En här i Stockholm där jag bor och en i Göteborg och om dessa inte hade varit där för mig hade jag troligtvis inte sett något ljus i situationen och hade troligtvis gett upp mitt liv här på jorden i väntan på något bättre. Jag vill bara tacka er av hela mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma er och jag hoppas att vi kommer att dela ett underbart liv tillsammans.